Silver i Glasgow!!!

Tog igår söndag silver på UK National Sprint Champs som också var första tävlingen i UK's Corus Serie. Det var ett oväntat resultat i startfältet med bland annat topp rankade Andrea Withcombe och den nykorade silver medalkören från Duathlon VM Michelle Dillon. Hör och häpna; det var min simning som bäddade för resultatet.....

Det var först i onsdags morse jag bestämde mig för att åka upp till Glascow och Strathcyle för att köra. Efter att nu har kört två helger på raken såg jag framemot att ha en helg hemma i Swansea och köra på med lite rejäl träning. Nu visade det sig så att hela träningsgruppen inkl. tränare skulle befinna sig uppe i Strathclyde och de förespråkade att jag skulle hänga med upp och få en rejäl genomkörare. Tävlingsarrangören skulle också stå för omkostnader, så det fanns inget direkt att förlora.
Alla Corus tävlingar streamas live på internet samt får en timmes lång sändning på BBC 4 senare i sommar, detta innebär allehanda pre race intervjuer vilket var ett udda med trevligt inslag fr min del. "Nej, jag känner innte Carro...", "Jo, visst är det kallt i sverige(ibland)".... Med endast 15grader i vattnet i Srathclyde ville intervjuaren ha det till en offantlig fördel för mig, att jag kom från kalla sverige...hmm...
Det var kallt, riktigt kallt. När starten gått och vi var på väg mot första bojen började kroppen kännas nerkyld. Fötterna började försvinna och armarna gick långsammare och långsammare. Jag hade lyckats komma iväg bra och simmade i främre delen av gruppen, men kylan liksom överförde uppmärksamheten från gruppen mot kroppen, "kom igen armar, ni kan gå fortare" fast utan närmbart gensvar. Mjölksyran började fyllas på och jag kände mig riktigt dålig, hella fokusen låg i att komma upp på land igen, men som det kändes tvivlande jag på att jag skulle komma dit...
Väl uppe insåg jag att det inte var så illa som det känts. Både Withcombe's och Dillons cyklar var kvar i växlingsorådet liksom många andras med högre ranking. Kom bra ut på cykeln och körde hårt, var den sista att komma med i första gruppen. Fötterna var två isklumpar och jag var tvungen att titta ner på dem för att få i dem i skorna, känsel var det inte mycket kvar av.
Banan var ondulerande och hyffsat tuff, tre varv med en rejäl backe halvägs ut. Vår grupp fick igång ett bra sammarbete och vi drygade ut till nästa grupp.
Var först in i växlingen men hade svårt att få på mig skorna, trillade nästan när jag sprang ut ut växlingen. Fortfarande ingen känsel....
På löpningen benade det snabbt ut sig till mig, Avril och McWilliam. Efter första varvet hade McWilliam fallit bak en 30m och jag sprang nu sida vid sida med Avril. Visste att hon blivit 4:a i Franska GrandPrix'n förra helgen och var i form, samt som junior är sprint distansens hennes "hemmaplan"... farlig alltså.. På varv två började vi känna på varandra, om det var möjligt att få några meter med när vi kom upp längs med sjön med en 800m kvar var vi fortfarande sida vid sida... Efter att ha svängt upp på de sista 400m gick jag ut till höger och axade, nu eller aldrig... Fast hon svarade på min ökning och gav mig i stället ett gensvar som jag inte kunde hänga på. Nu var vi uppe på den röda mattan mot mål och jag såg Avils ryggtavla ta de sista stegen mot bannern... "&%¤#! skulle aldrig kört de där 6x1000m i torsdags... " var vad som gick i mitt huvud....
Så det blev en andra plats, ännu fler BBC intervjuer och en fin prischeck. Inte illa för en helg som kunde ha spenderats själv hemma i swansea....

För resultat och bilder följ länken på British Triathlons hemsida:
http://www.britishtriathlon.org/coruseliteseries/glasgow.php