EM i Köpenhamn

Då var det dags igen! Start nummer tre denna månad... Jetlaggen har gett med sig, pulsen är tillbaka på normal och kroppen börjar kännas redo för ännu en fight. Vattentemperaturen håller kyliga 15 grader, well.. Tomas fick det till 16,5...och för att vara ärlig kändes det hyffsat rätt. Det är blåsigt och när solen går i moln...ganska ruggigt. Perfekt för oss vana vid det nordiska klimatet!!! Tävlingen jag körde i Scotland visade hur vattentemperaturen kan ställa till det för normalt sett snabba simmare....gäller att tåla kylan så väl som att simma snabbt. Efter 750m springer vi upp och har en ca 100m löpsträcka innan vi dyker i för andra varvet, något udda med förhoppningsvis kan det vara till min fördel.
Startlistan innehåller namn som förväntat, Vanessa får väl stå som outstanding favorit följt av Dillon, Pilz, Withcombe mm. Förväntar mig ett något annorlunda scenario än Vancouver/Edmonton då de flesta riktigt snabba simmarna är antingen Amerikanare eller Aussies. Med starka cyklister som Dillon och Hütttaler(för att inte nämna Norden..! :) ) kommer det också att vara ett stort tryck bakifrån. En stor klunga kanske? Kommer definitivt att göras upp på löpningen i morgon!
Start klockan 13.00, svart tävlingsdräkt denna gång(den blågula hänger kvar på badrummet i Edmonton..) Kan vara svårare att se i klungan.. :)
Håll tummarna!

En 12:e plats.
Med facit i hand kan jag lamna Kanada med en 11:e och en 12:e plats. Helt ok, Tomas klarade sig utan mosssimning denna gång...men han bør kænna sig allvarligt pressad...
Tavlingen i Edmonton klarade sig utan større missar som krashar och kramp, men saknade det dar lilla xtra.
Simningen som var utan våtdrakt gick i en liten konstgjord sjo i en park strax utanfor edmonton city. Tva varv(som vanligt) med lite fontaner, ankor och annat spannande pa vagen runt. Fick en hyffsad start men som vanligt tjockade det ihop sig kring forsta bojen och jag tappade lite mark. Simningen funkade sen inte riktigt alls och jag hade svårt att få igång kroppen ordentligt. Jag ledde tredje gruppen in på sista varvet och visste att det skulle kravas lite cykelpower for att ta igen forlorad mark. I forsta backen kunde jag se att huvudklungan inte var alltfør lång ivag, och in på varv 3 var jag ikapp. Sedan høll jag mig i bakgrunden resten av cyklingen, aven om vi inte flog fram holls tempot andå uppe av framfor allt amerikanarna. Vi hade både Zeiger och Swail i gruppen som hade stort intresse av att inte tappa for mkt.
Vaxlingen gick årerigen med flyt, var in och ut med de forsta i gruppen. Med forra loppet i åtanke ville jag inte gå ut før hårt utan i stallet hitt arytm och andning før att bygga in i løpningen. Tanner tog taten ut foljt av Tremblay sen mig sjalv. Ingen idé att hanga pa Tanner med tanke på att henens løptider normalt ligger kring Fernandes/snowsill nivån... Trembley føll snabbt ifrån och istallet kom Groves och Swail ikapp bakifrån. Sprang med Groves under varv ett men tvingades slappa ut på varv två(tre varv). Benen var inte jattepigga och kroppen kandes allmant halvtung. Tvingades också att slappa forbi mig kinesiskan men sprang darefter om Oeinck så poistionen høll sig på samma, nummer 12. Løpbanan var underhållande både før oss och før publiken. Varje varv tog den oss halvags upp før cykelbacken och publikområdet passerades totalt 6 gånger.
Att kroppen kandes lite tung kan dels ha varit førkylningen jag drog på mig i børjan av veckan, dels i den hyffast høga traningsvolymen(och intensiteten) i Victoria. Antgligen en kombination. Nu ar det vila om galler fram till lordag med enstaka lattare pass. Bor två natter i Farum nu(danskarnas traningscentre) och imorgon torsdag åker jag in till Køpenhamn før att traffa Tomas och Kristine.

Update: Edmonton

Just nu är det dryga 18h kvar till start och jag är på väg ut att utforska Edmontons pasta utbud. Checkade in på hotellet vid lunchtid igår, racebriefing och invingningsmiddag följde på kvällen. Det var förutom väldigt god mat många tal och avtackningar; årets upplaga av Edmonton WC kommer att bli den sista i historien. Många av de stora namnen har fallit bort från startlistan. Bennet, Snowsill och Haskins har samtliga dragit sig ur vilket gör att jag springer ut som nummer 11 i morgon(fast fortfarande med nummer 14 på badmössan...). Banan ser väldigt fin ut, stora bra vägar på cykeln med en ganska rejäl backe per varv, 6 totalt. Löpningen består av tre varv och inleds med samma backe som under cyklingen, sedan vändpunkt och tillbaka och förbi växlingen ut till en ny vändpunkt. Tävlingsområdet ligger fint i en park med en liten konstgjord sjö. Man kan stå upp ungefär var som helst i sjön så det gör inte så mycket om det blir lite fight kring bojarna. temperaturen ligger precis kring de 20 så det är fortfarande oklart om det blir våtdräkt eller inte. Just nu skiner solen men med lite regn under natten så kan det mycket väl sjunka. Vädret växlar oerhört, ungefär var 10 minut så det är svårt att säga vad som kommer att hända.
På måndag lämnar jag Kanada och flyger direkt över till Köpenhamn. Kommer att vila upp mig i Farum några dagar innan jag åker in till Köpenhamn för EM.
Hoppas på lite svenska färger i hejarklacken på lördag!!!
Detta kommer att bli sista tävlingen på denna "touren" och det väntar lite vila påföjlt av en ny träningsperiod.

Startlistan är uppdaterad och startnumrena utdelade...
Det är som nummer 14(!) jag kommer att springa ut på pontonen på söndag!!! (egentligen skulle det vara 13...men det har itu tagit bort från alla startlistor...)
Detta är min bästa ranking någonsing på en värdskuppstävling!! Nästa mål blir att få en simkapp endast med ett nummer på...
I sydafrika räknade jag ut att det borde ta mig ca två år att vinna en världskupp. Detta baserat på att jag fortsätter kurvan jag inledde förra året(27:a i Madrid, 20:e i Salford, 19:e i Hamburg, och 18:e i Richards bay). I alla tidigare starter har jag slagit min ranking samt avancerat upp positionsmässigt från föregående gång(med ett undantag; peking). Så om jag följer statistiken borde jag slå mitt ranking nummer (14) samt få en position bättre än 11:a. Statistiken ser LOVANDE ut :) haha
Tack och lov får man väl säga är ju inte sporten så att man kan lita på statistiken, resultatlistan från DesMoines förra helgen är ju ett bra exempel på detta. Men man kan ju alltid hoppas...
Har nu lämnat Victoria och hade en skön eftermiddag på färjans soldäck. Blir en natt på Sandman flygplats hotel i natt för den minst sagt tidiga flighten i morgon bitti...missar frukosten... suck. Känns annars som en väldig lyx att återigen ha en tv på rummet... i victoria blev det mycket sten, sax och påse....

Träningen rullar på och det mesta jobb är nu gjort. De sista dagarna har varit intensiva med mycket löpning...(60km över fyra dagar, tors-söndag). För er som är nyfikna på hur dagarna ser ut så har jag lagt in träningen nedan.
tors
fm sim recovery pass 5km
lunch tempo löppass(17km) 2x20min start på 150hr bygg till 180hr. 3min vila mellan set
em 3h cykel
fre
fm sim 5km intensivt 3x(6x50m off 50sec, 3x100m off 1:30, 100m rec off 2:30) följt av 2x600 paddles
lätt jogg 35min direkt efter simning
em track session, 3x(4x400 start 2min +1k) 3min jogg mellan set 2 och 3
lör
fm brick sim/cykel; intensivt
em 90min löpning(19km)
sön
fm lätt 50m jogg
em 35min steady/snabbare tempo
------------------------------------
Nu väntar massage i början av veckan samt ett flertal "halv dagar" med mycket utrymme för återhämtning. Tänkte kombinera det med att utforska down town Victorias coffee shops!
Lämnar Victoria på torsdag kväll och åker med första planet till Edmonton på fredag morgon.

Tack till Fergus Murray och triathlon.org för fotona!

Ett praktexempel på hur man inte skall ta en kurva... se och lär...

Är nu i Victoria på träningsläger som skall ta mig fram till Edmonton WC. Simmar med kanadensiska landslaget vilket är kanon, i morse körde vi långa intervaller i en sjö vilket var fantastiskt. 18 grader i vattnet och otroligt vackert. På färjan över från Vancouver såg vi 6st(!) späckhuggare som simmade längs med båten(tacksam för att vi simmade i sjön...och inte i havet...). Vi bor kanon på universitets området, ett litet mini hus med självhushåll. På campus finns också gym, 400m bana, inomhus 25:a...och starbucks en 5min promenad iväg...

Har laddat upp fler bilder från helgen på:
http://picasaweb.google.com/norden.lisa/VancouverWC

lite väl mycket spänning kanske....

I team mötet kvällen innan påminnde Libby oss om att triathlon är en sport som också kallas "shit happens", "you just have to deal with it, and get on..."
Det var precis vad jag tvingades göra under loppet igår, ett antal gånger....
Simningen gick faktiskt hyffsat och bjöd inte på några större dramor, en beach start med 600m till första bojen gav en sjysst start. Kom iväg bra och satt i första packet vid första bojen, men, halkade sedan bakåt lite under andra hälften av simningen. Simmade på Denshams fötter ett ganska bra tag med tappade sedan också dessa. Tempot var helt enkelt lite för högt för mig, ännu inte tillräckligt start över 1500m.
Var däremot inte alltför långt efter när jag kom upp till växlingen och när jag såg att Sam Warrinor var i min grupp liksom Nimwata och Groves kunde jag lugna mig lite. Det skulle finnas några stycken som gärna skulle vilja ta sig upp till huvudklungen. Vi kom ifatt redan på första varvet och fick då informationen att vi hade en grupp på fyra framför oss. Nästa varv plockade vi upp Franzmann och Groff, två kvar; Mclarty och Haskins. De stannade på ca 1min/1:10 framför oss under hela cyklingen, drog ifrån lite till efter att edt börjat regna.
regnet ja..
Måste ha varit på varv fyra tror jag, gick in först i sista svängen innan växlingsområdet(en ganska skarp kurva på ca 120-150 grader) det hade precis börjat regna och asfalten var rejält hal. Cykel vek sig och jag dök av(fotobevis finns på dyket! ganska stilfullt faktiskt..) Lyckades komma undan för resten av gruppen och slapp xtra överkörningar. Cykeln var ok för utom lite skrap och jag kom upp igen och kunde köra vidare. Körde förbi Rina Hill på vägen tillbaka upp i klungan och kunde återansluta precis i botten på backen. Efter det höll jag mig väldigt passiv.
Regnet slutade ungesfär samtidigt som vi växlade in till löpningen, hade bra flyt (förutom en sula som vek sig i löpskon....) och var ute trea/fyra till löpningen. Sprang förbi May och upp bakom Warrinor, benen fullkommligt flög fram! Satt på Warrinor fram till första vändpunkten(3,3km varv) och öppnade en lucka bakåt till May, densham och Franzmann. Insåg att det skulle bli svårt att hålla Warrinor under medvinden tillbaka och började hitta min egen rytm/fart som kändes ok. Och löpningen kändes faktiskt ok och mer än så. Benen var lätta och fina och andningen flöt på. Fram till....
Precis innan vändpunkten vid växlingsområdet högg det till i högersidan, kramp/håll känsla som var väldigt intensivt. Jag intalade mig själv att det skulle släppa bara jag andades djupt och slappnade av. Istället började andningen krångla och luftrören drog ihop sig. Detta blev bara värre och värre under hela andra varvet. När jag kom bort till Tomas vid ytte vändpunkten sprang jag med bägge armarna över huvudet och (enligt tomas beskrivning) såg riktigt illa ut. Istället för att få in luft i lungorna upptsod det bara blåsljud när jag försökte andas.
Att se klungan med Densham springa förbi gjorde riktigt ont. Sedan blev jag passerad av två japanskor.... och en amerikan...och jag tog mig fram i promenad fart.
Där var jag riktigt riktigt nära att sätta mig ner på kanten och börja skrubba bort mina nummer 17... Men på något vis fick jag tillbaka luften igen, det var fortfarande tight, men jag kunde springa. Jag sprang förbi Oenick som precis passerat mig, började hitta farten igen och kunde se Mclarty och Groff framför mig. "Kom igen nu Lisa, långa benet före nu!" "De är trötta där framme!", trots en stor kraftanstränging på sista varvet kunde jag inte ta mig förbi(tog in från 30 till 16 sekunder över de sista 500m). Visste att jag sprang i 11:e position, och topp 10 fanns SÅ NÄRA!!!!! SÅ FRUSTRERANDE!!!! Med en topp 10 hade jag fått ett kanon resultat att komma hem med, samt Tomas hade tvingats simma simbanan (utan våtdräkt) med en stor sverige hatt på sig. Nu blev det en 11:e....
Kollapsade på mållinjen med pipande lungor och fick komma in till läkar tältet för omplåstring. Det blev lite plåster här och var efter krashen men turligt nog vardet mest skrubbsår. Foten med den vikta sulan mådde inte heller alltför bra...
Nu är det måndag morgon här borta och vi skall snat ner för en recovery swim i poolen. Kroppen är väldigt öm på de flesta tänkbara ställen samt nya blåmärken kommer fram lite eftersom. Börjar smälta gårdagen och kan ändå känna mig ganska nöjd med resultatet. 11:e plats är bästa prestationen på Världskuppen hittils och jag vet att formen är väg.
Har ju en chans i Edmonton om två veckor igen....

Det börjar dra ihop sig här borta i Kanada. En dag kvar innan det är dags att dra på sig sverige dräkten igen.

Klev upp klockan 6 i morse och hann med några varv på cykelbanan innan värsta trafiken kom igång. En banana som absolut kommer att kännas i benen efter 8 varv. Backen är helt klart en backe och även om den inte är väldigt lång krävs det en hel del power för att ta sig upp. Efter den långa(men okomplicerade) utförskörningen kommer det några skarpare 90 graders svängar samt en tvärgata med fartgupp. Så den kanske kan bli lite utslagsgivande ändå...

Cyklingen följdes upp av ett frukostmöte med BG gänget, väldigt informellt(som det blir när man dricker kaffe och mumsar frensh toast och pannkakor :) och mer socialt än möte. Därefter tog vi oss ner till växlingsområdet och spanade in simbanan. Bojarna var inte på plats ännu och vi höll oss i bukten där simningen avslutas. Efter att ha förväntat vattentemperatur liknande den i scotland kändes det riktigt varmt(well... i alla fall en 17,5 någonstans) att hoppa i. Körde igenom ganska bra och använde killarnas draft för att få up farten och känslan.

Bilden ovan är från simningen, Paula från Ecuador till vänster och Barbara från Chile till höger.

I eftermiddags var det racebriefing följt av middag på värdhotellet, fortfarande många ansikten som saknas men jag antar att de dyker upp under morgondagen.

Framme i Vancouver
En hyffsat lång men ganska smärtfri resa.
Lämnade Swansea på måndag eftermiddag och bodde på hotel natten till tisdagen. Väldigt skönt att gå boarda flighten efter en hel natts sömn, en timmes lättare träning samt en högklassig frukost. De tio timmarna som det tog att ta sig över Island, Grönland och atlanten gick ganska snabbt. Tomas Wiker dök också upp på heathrow något försenad efter en nödlandning(!) i danmark, ett tekniskt fel på planet som gick att rätta till i tid. Men som sagt, han kom på han med.
Team BG mötte på flygplatsen i Vancouver och vi fick våra shuttle buss biljetter och fortsatte in mot hotellet down town Vancouver. Sandman Suits är ett lägenhets hotel och ligger längs med cykelbanan. Perfekt! Eftersom jag är här med BG Development programmet och vi också full support med cykelmekaniker och massör vilket är en oerhörd (och uppskattad!) lyx. Styrtappen hade fått sig en smäll under resan så cykeln fick åka direkt upp till mekanikern efter upppackning.
Efter en stor Udon soup på den lilla japanska resturangen runt hörnan ramlade jag i säng igår kväll och sov i dryga 12h....
Träningsmässigt har jag tagit det ganska lugnt. Hann med en 30min löpning+lite gym innan resan i tisdags. I förmiddags var jag nere i poolen och körde ett kortare simpass(3km) med 3x(8x50m) kvalitet för att väcka kroppen lite. Skall ut på cykelbanan i eftermiddag samt en kortare löprunda. Veckan som gick var ganska hård så det blir väldigt lugnt nu fram till söndag.